Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEL AMI
12-3
rarna vad de vilja ha, och vad oss beträffar
champagne — söt champagne, ingenting annat. Och då
mannen lämnat rummet, tillkännagav hon med ett
upprymt litet skratt: Jag skall lägga mig till med
en liten florshuva i kväll, och vi skola ha en liten
bröllopsfest!
Forestier, som inte tycktes lia hört hennes ord,
frågade: — Det gör väl ingenting, att jag stänger
fönstret? Jag har sedan några dagar haft litet ont
i bröstet.
-— Nej då, ingenting alls. Han stängde det öppna
fönstret och slog sig sedan ned igen med lugn,
belåten min.
Hans hustru sade ingenting; hon tycktes vara
försänkt i tankar. Hon satt med blicken riktad på
bordet och smålog mot glasen, detta vaga småleende,
som alltid tycktes lova för att aldrig hålla.
Det serverades Ostendeostron, små och feta,
påminnande om små öron i skal; de smälte i
munnen som salt konfekt. Efter soppan kom en forell,
rosig som en ung flickas kind, och sällskapet
började prata.
Till en början talade man om en skvallerhistoria,
som just cirkulerade, historien om en världsdam,
som av en vän till mannen överraskats, då hon
su-perat med en utländsk furste i ett enskilt rum.
Forestier skrattade mycket åt äventyret; de båda
kvinnorna förklarade, att den indiskrete pratmakaren var
en lumpen stackare. Duroy höll med dem och
förklarade med stort eftertryck, att en man, vare sig
han är agerande, förtrogen eller helt enkelt vittne
i en sådan angelägenhet, bör tiga som graven. Han
talade med en smittande övertygelse, som om han
talat för sin egen sak, som om han velat säga: —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
