Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEL AMI
12-3
har haft motgångar, tråkigheter, förstår du, i mitt
arbete.
Hon svarade, en smula blidkad men inte lugnad:
— Det angår mig inte, och jag vill inte vara
målskiva för ditt dåliga humör.
Han slöt henne i sina armar och drog henne fram
mot soffan.
— Hör på mig, älskling! Jag ville visst inte såra
dig. Jag tänkte inte’ på vad jag sade. Han tvang
henne ner i soffan, föll på knä framför henne. Har
du förlåtit mig? Säg, att du har förlåtit mig.
Hon svarade kallt: — Må så vara! Men gör inte
om det igen. Så reste hon sig upp och tillade: Låt
oss gå ut.
Han förblev liggande på knä med båda armarna
om henne och stammade: — Jag ber dig, låt oss
stanna hemma. Jag bönfaller dig därom. Jag skulle
så gärna vilja behålla dig för min egen räkning här
hemma, Säg ja — jag bönfaller dig, säg ja!
Hon svarade kort och hårt: — Nej. Jag har lust
att gå ut, och jag ger inte efter för dina nycker. Om
du inte vill följa med, så går jag ensam. Adjö!
Hon ryckte sig hastigt lös och skyndade fram till
dörren. Han sprang åter fram och slog armarna om
henne. — Hör på, Clo, min lilla Clo, bevilja mig
detta. Hon ruskade på huvudet, i det hon undvek hans
blick och försökte frigöra sig ur hans armar.
— Clo, min lilla Clo, jag har ett skäl. Hon stod
orörlig och såg honom i ansiktet. — Du ljuger...
Vilket? Han rodnade, ty han visste icke vad ban
skulle säga. Och hon ’upprepade med förtrytelse: Du
vet mycket väl att du ljuger . . . usling. Och med en
åtbörd av raseri och tårar i ögonen slet hon sig lös.
Han grep henne åter i axlarna, redo att omtala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
