Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - Sjätte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEL AMI
12-3
Hon liade hittat på den grövsta förolämpning.
Blodet strömmade till hans kinder, och han
återvände hem ensam.
Forestier, som var sjuk, kraftlös och alltid
hostade, gjorde tillvaron så sur som möjligt för honom
och tycktes riktigt lägga sig vinn om att hitta på så
otrevliga uppdrag som möjligt åt honom. Vid ett
tillfälle, när Duroy inte skaffat honom en önskad
upplysning, brummade han: — För tusan, du är ännu
dummare, än jag trodde. Den andre var nära att ge
honom en örfil, men han lade band på sig och gick
sin väg, i det han mumlade: — Jag skall göra mig
kvitt med dig. Så ilade hastigt en tanke genom hans
hjärna, och han tillade: Jag skall göra dig till
han-rej, min gubbe. Och han gnuggade händerna av
förtjusning över denna sin plan.
Redan under loppet av de närmaste dagarna ville
han börja sätta den i verkställighet. Han gjorde fru
Forestier ett besök för att rekognoscera terrängen.
Då han kom dit, låg hon utsträckt på sin soffa
och läste. Hon räckte honom handen, utan att stiga
upp, vände litet på huvudet och sade: — God dag,
Bel Ami!
Han kände sig, som om han fått en örfil. — Varför
kallar ni mig så?
Hon svarade leende: — Jag träffade fru de Marelle
i förra veckan, och jag vet, att ni kristnats till det
hemma hos henne.
Han kände sig lugnad av den unga kvinnans
älskvärda min. Och vad skulle han för resten kunnat
ha att frukta? Hon fortsatte: — Henne skämmer ni
bort, men vad mig beträffar, kommer man och
hälsar på mig, när man tänker på mig, den
trettiosjätte i månaden eller så.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
