- Project Runeberg -  Bel Ami /
103

(1946) [MARC] Author: Guy de Maupassant Translator: Oscar Nachman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - Sjätte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BEL AMI

12-3

deles bakom bonom. Vad skulle lian göra? Om
han hälsade på henne, skulle hon kanske vända
honom ryggen eller säga något förolämpande. Och vad
skulle man tänka, om han icke närmade sig henne?

Beskådandet av tavlorna var över. Chefen ställde
från sig lampan för att hälsa på den senast anlända
gästen, under det att Duroy åter började ensam
betrakta tavlorna, som om han inte kunde se sig
mätt på dem.

Vad skulle han ta sig till? Han hörde rösterna,
han urskilde, vad de sade. Fru Forestier ropade: —
Hör nu, herr Duroy . . . Han skyndade fram till
henne. Hon ville rekommendera en väninna, som skulle
ge en fest och ville ha den omnämnd i »Ekona». Han
stammade: — Ja visst, min fru, ja visst.. .

Fru de Marelle befann sig nu alldeles i hans
när-bet. Han vågade inte vända sig om för att gå sin
väg. Helt plötsligt trodde han, att ban blivit galen;
hon hade sagt med hög röst: — God dag, Bel Ami!
Känner ni inte igen mig längre?

Han svängde sig hastigt om på klacken. Hon stod
framför honom leende, med glad och vänlig
uppsyn, och hon räckte honom banden.

Han fattade den darrande, ty han befarade
alltjämt något knep, något försåt. Hon tillade i
allvarlig ton: — Var har ni hållit hus? Man ser aldrig till
er.

Han stammade, ur stånd att återvinna sin
kallblodighet: — Jag har mycket att göra, min fru,
mycket. Herr Walter har anförtrott mig ett nytt arbete,
som ger mig full sysselsättning.

— Jag vet det, men det är ej någon anledning för
er att glömma era vänner.

De blevo skilda åt därigenom att en storväxt dam,
mycket urringad, med röda armar, röda kinder, kom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:40:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/belami/0103.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free