- Project Runeberg -  Bel Ami /
106

(1946) [MARC] Author: Guy de Maupassant Translator: Oscar Nachman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - Sjätte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

106

GTJY DE MAUPASSANT

ögonblick glömde hon till och med den
försiktighet, som bjöd henne att motsätta sig alla
smekningar, då de befunno sig i hennes hem. Så sade hon, i
det hon kysste hans krusiga mustaschspetsar: — Du
har ingen aning om, hur förargad jag är, älskling.
Jag hoppades få uppleva en härlig smekmånad, och
så kommer min man nerdimpande för att stanna
hemma i sex veckor; han har nämligen tagit sig
tjänstledighet. Men jag vill inte vänta i sex veckor
på att få träffa dig, i all synnerhet inte efter vår
lilla osämja, så jag har ordnat saken så här: Du
kommer hit på middag om måndag. Jag har redan
talat om dig, och jag skall presentera dig.

Duroy tvekade smått förbryllad, ty han hade ännu
aldrig befunnit sig ansikte mot ansikte med en
man, vars hustru varit hans älskarinna. Han
fruktade att förråda sig genom sin förlägenhet, en blick,
vad som helst, så han stammade: — Nej, jag ser
helst, att jag slipper göra din mans bekantskap. Hon
envisades, helt förvånad.

— Men varför det? Så löjligt! Det händer ju
dagligen! Jag trodde verkligen inte, att du skulle
’vara så sjåpig.

— Välan, då kommer jag på middag om måndag.

— För att det skall se riktigt naturligt ut, ber
jag även Forestiers. Det bereder mig emellertid inte
något nöje att se gäster hemma hos mig.

Ända till måndagen tänkte Duroy icke mer på
detta sammanträffande, men när han gick uppför
fru de Marelles trappor, kände han sig sällsamt
orolig, inte därför att det var honom motbjudande
att skaka hand med den äkta mannen, dricka hans
vin och bryta hans bröd, utan därför att han kände
fruktan för något, utan att veta vad.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:40:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/belami/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free