- Project Runeberg -  Bel Ami /
107

(1946) [MARC] Author: Guy de Maupassant Translator: Oscar Nachman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - Sjätte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BEL AMI

12-3

Han blev förd in i salongen, där han fick vänta
som vanligt. Så öppnades en dörr, och han blev
varse en lång man med svart skägg, ordensprydd,
allvarlig och korrekt, som trädde fram till honom
med största artighet. — Min hustru har ofta talat om
er, min herre, och jag är förtjust att få göra er
bekantskap.

Duroy gick honom till mötes, i det han försökte
anlägga en min av uttrycksfull hjärtlighet, ocli
tryckte kraftigt sin värds hand. När de sedan
slagit sig ned, kunde ban inte hitta på något att säga.

Herr de Marelle lade ett vedträ på brasan och
frågade: — Hur länge har ni ägnat er åt
tidnings-mannabanan?

— Endast sedan några månader, svarade Duroy.

— Ah! Ni har gjort en snabb karriär.

— Åhja, bra nog. Och sedan började han prata,
utan att tänka på vad han sade, och talade om alla
dessa banala saker, som äro vanliga mellan
människor, som icke känna varandra. Och under tiden
hade ban god lust att skratta, när ban tänkte: —
Dig gör jag till hanrej, min gubbe! Dig gör jag till
hanrej.

Så kom fru de Marelle hastigt in, och efter att ha
kastat en leende och outgrundlig blick på dem, gick
hon fram till Duroy, som inför mannen icke vågade
kyssa hennes hand, såsom han alltid annars gjorde.

Hon var lugn och glad, såsom den som är van vid
allt, och tycktes finna detta sammanträffande
såsom något helt naturligt och enkelt. Laurine kom
in och gick, försagd av faderns närvaro, långsamt
fram till Georges och bjöd honom pannan att kyssa.
Modern sade till henne: — Jaså, i dag kallar du
honom ej Bel Ami? Flickan rodnade, som om man be-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:40:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/belami/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free