Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEL AMI
155
Charles bomullsnattmössor för att skydda sig mot
drag i öronen?
Hon lånade sig till skämtet och svarade: — Nej,
en silkesduk, som ban knöt i pannan.
Georges ryckte på axlarna och sade med den
överlägsne mannens förakt: — Ett sådant eländigt kräk!
Hädanefter utgjorde Charles hans ständiga
samtalsämne. Han talade om honom i tid och otid och
kallade honom aldrig annat än »stackars Charles»
i en ton av oändlig medömkan.
Och när han återvände hem från tidningen, där
han två, tre gånger blivit tilltalad med namnet
Forestier, hämnades han genom att förfölja den döde i
graven med sitt hätska hån.
Så ville han veta en massa intima och hemliga
detaljer om den bortgångne, som den unga kvinnan,
vilken kände sig illa till mods, vägrade att lämna
honom upplysning om. Men han insisterade, var
envis.
— Åh, seså, tala om det för mig. Han bör ha
tagit sig löjlig ut vid dylika tillfällen.
Hon mumlade: — Seså, låt honom äntligen vila i
frid!
Han återtog: —- Nej, tala om det för mig. Han
måtte ha tagit sig lyckad ut i sängen, det där
odjuret! Och ban slutade alltid med: Ett sådant kräk han
var!
En kväll i slutet av juni företogo de en utflykt
till Boulogneskogen, och allt var idel fröjd och
gamman. Men belt plötsligt kom Georges att tänka
på Forestier och frågade Madeleine: — Var du ute
så här om kvällarna någon gång med Charles?
— Ja, ofta, svarade hon.
Helt plötsligt kände han lust att vända om hem.
Men Forestiers bild hade trängt in i hans själ, lagt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
