Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Fjortonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212
GTJY DE MAUPASSANT
ligt hit, och eftersom han inte hade några naturliga
arvingar, tänkte han på mig. Det är möjligt, att
han kände litet kärlek för mig. Men vilken kvinna
har inte blivit älskad på det sättet? Och varför
skulle inte denna dolda, hemliga ömhet ha fört mitt
namn under hans penna, när han satte upp sin sista
vilja? Var måndag hade han blommor med sig åt
mig. Det förvånade dig inte alls, och dock gav han
aldrig dig några, eller hur? I dag har han givit
mig sin förmögenhet av samma skäl och därför att
han inte hade någon annan att ge den åt. Hade det
inte tvärtom varit högst förvånansvärt, om han låtit
dig få den? Varför? Vad var du för honom?
Hon talade så lugnt och otvunget, att Georges
blev tveksam.
Han sade: — Det kommer på ett ut. Vi kunna inte
ta emot detta arv på dessa villkor. Det skulle få en
beklaglig verkan. Hela världen skulle tro en sak,
hela världen skulle skratta ut mig. Mina kamrater
ha redan visat benägenhet för att vara avundsjuka
och att angripa mig. Jag måste mer än någonsin
vara rädd om min heder och mitt goda namn och
rykte. Det är mig omöjligt att låta min hustru taga
emot ett arv av detta slag efter en man, som det
offentliga ryktet redan utpekat såsom hennes
älskare. Forestier hade kanske hållit till godo därmed,
men jag gör det inte, nej.
Hon sade milt: — Gott! Då ta vi inte emot det,
min vän. Det blir alltid en miljon mindre i vår ficka,
det är allt.
Han fortsatte alltjämt att gå av och an och
låtsade tänka högt, ehuru han talade till sin hustru, utan
att vända sig till henne: — Ja . . . en miljon ... så
mycket värre ... När han skrev detta testamente,
förstod han inte, hur taktlöst han handlade. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
