Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Gruvdriften vid Åmmeberg
- II. I Vieille Montagnes regi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En belgisk gruva vid norra Vättern
Hisingsbron, att användas till upplagsplats för malmen.
Där anlades en kaj med rälsbanor och lastningsanordningar,
magasin, täckta med korrugerad zinkplåt, bostadshus med
våning för förmannen, kontor, rum för kaptenen,
lossningskarlarna m. fi. samt matsal och kök.
Kostnaden för de under de första 5—6 åren gjorda
anläggningarna vid Åmmeberg och Zinkgruvan uppgick till cirka
7,400,000 francs. Bolaget har beräknat det nedlagda
grundkapitalet för den svenska avdelningen till 10,377,000 francs,
däri inberäknat köpesumma och provisioner.
Åmmebergsmalmen krävde särskild behandling i smälthyttorna.
De första malmleveranserna från Åmmeberg beredde
generaldirektören och smältverksingenjörerna i Belgien en
stor besvikelse[1]. De ingenjörer, som förestodo smälthyttorna,
förklarade, att de ej kunde använda den svenska malmen.
Först visade sig svårigheter vid rostningen, d. v. s. då
zink-bländet omvandlas till zinkoxid, men sedan rosthyttan vid
Åmmeberg blivit färdig och i samma mån som man erhöll
vana arbetare, kunde dessa svårigheter övervinnas, ehuru
den svenska malmen fordrade mera kol och mera arbete
vid rostningsprocessen. Värre var det sedan vid reduceringen.
Man försökte på alla sätt, men retorterna sprungo sönder,
emedan malmen var mycket hårdreducerad och sålunda
fordrade större hetta. Genom denna högre temperatur blev
slaggen flytande i retorten, som därvid förstördes, och man
förklarade helt kategoriskt den svenska malmen oanvändbar.
Men generaldirektören lät ej modet falla. Med okuvlig energi
lät han förnya försöken med malmens reducering, och sedan
man uppfunnit lämpliga blandningar, kunde destillationen
gå mera jämnt vid stigande temperatur, varvid retorterna
visade sig hållbara. Problemet blev sålunda så småningom löst,
och Åmmebergsmalmen har blivit mycket eftersökt av
smältverken, beroende på dess renhet. Den innehåller nämligen
mycket litet järn samt endast obetydligt med arsenik och kad-
[1] Wibel-Södersten: »Åmmeberg från äldre till nuvarande tid. Några
uppgifter», 1907.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 14:41:06 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/belgisk/0056.html
