Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugosjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samtal än mellan oss denna afton. Hon var mera
angelägen om att höra mig tala om Edith Bartlett än om
henne själf; ville hellre höra om huru jag älskat den
förra, än huru jag älskade henne, och hon belönade mina
ömma ord om en annan kvinna med tårar, ljufva
leenden och handtryckningar.
”Du får ej älska mig för mycket för min egen skull”,
sade hon. ”Jag kommer att bli mycket svartsjuk å
hennes vägnar, och skall ej låta dig glömma henne. Jag
skall berätta dig någonting, som du kanske skall finna
underligt. Tror du ej, att andar stundom komma
tillbaka till jorden för att fullborda något värf, som låg
dem nära om hjärtat? Hvad säger du, om jag talar om
för dig, att jag ibland har tänkt att hennes ande bor i
mig, att mitt verkliga namn är Edith Bartlett, icke Edith
Leete. Jag vet det icke; vi kunna naturligtvis aldrig
veta, hvilka vi verkligen äro, men jag känner det. Kan
du undra öfver, att jag känner det så, då du vet,
hvilket inflytande hon och du, äfven innan du kom hit, haft
på mitt lif. Således, ser du, behöfver du egentligen icke
älska mig alls, om du blott är trofast mot henne. Jag
skall nog ej bli svartsjuk.”
Dr. Leete var utgången, och jag fick ej samtala med
honom förr än senare. Han var synbarligen icke alldeles
oförberedd på den underrättelse, jag hade att meddela
honom, och skakade hjärtligt hand med mig.
”Under vanliga förhållanden, herr West, skulle jag
hafva sagt, att detta steg tagits efter en alltför kort
bekantskap, men detta är helt visst icke vanliga
förhållanden. För att vara uppriktig”, tillade han leende, ”borde
jag kanske tala om för er, att ehuru jag med glädje
samtycker till föreningen, behöfver ni egentligen alls icke
känna er förbunden mot mig, ty mitt samtycke är blott
en formalitet. Från det ögonblick, då medaljongens
hemlighet upptäcktes, måste det så bli, antar jag. Och om
icke Edith hade varit och kunnat inlösa sin morfars mors
löfte fruktar jag verkligen, att min hustrus kärlek till
mig satts på ett hårdt prof.”
Senare på aftonen badade trädgården i det klaraste
månsken, och Edith och jag vandrade ända till midnatt
fram och tillbaka där och försökte sätta oss in i vår lycka.
”Hvad skulle jag hafva tagit mig till, om du icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
