Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugoåttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
århundradets Boston, emedan sådan var öfverflödig, men
här voro husväggar, fönster, yttersidorna af de tidningar,
som syntes i hvar mans hand, själfva stenläggningen på
gatan, ja, allt som föll i ögonen utom himlahvalfvet,
betäckt med upprop af personer, som under otaliga
förevändningar sökte få bidrag af andra till sitt uppehälle. Huru
ordalydelsen än växlade, var innehållet alltid detsamma:
”Hjälp John Johnson. Bry er ej om de andra. De
äro bedragare. Jag, John Johnson, är den rätte. Köp
af mig. Gif mig arbete. Kom till mig. Hör mig, John
Johnson. Se på mig. Tag icke fel. John Johnson är
den rätte och ingen annan. Låt de andra svälta, men
för Guds skull, kom i håg John Johnson!”
Om det var den rörande eller den motbjudande
sidan af detta skådespel, som gjorde djupast intryck på
mig, som så plötsligt blifvit en främling i min egen stad,
kan jag ej afgöra. Olyckliga människor, var jag nära att
utropa, emedan de icke vilja lära att hjälpa hvarandra,
äro de dömda att tigga af hvarandra, från det minsta till
det största! Hvad är detta förskräckliga Babel af oblygt
själfberöm och ömsesidigt förtal, denna bedöfvande kor
af skryt, nödrop, edliga försäkringar, detta
häpnadsväckande system af fräckt tiggeri, hvad är det annat än den
oundvikliga följden af en samhällsordning, i hvilken man
måste slåss om tillfällen att tjäna världen efter bästa
förmåga, i stället för att hvar och en borde äga detta
tillfälle såsom sin första medborgarrätt!
Då jag kom till den lifligaste delen af Washington
Street, måste jag stanna och skratta högt, till de
förbigåendes stora förargelse. Om det gällt mitt lif, hade
jag icke kunnat låta bli, så löjligt föreföll det mig att se
den ändlösa raden af bodar på ömse sidor om gatan, så
långt ögat kunde nå; och för att göra skådespelet ännu
orimligare, inom ett stenkast tjogtals bodar, som utbjödo
samma slags varor. Bodar, bodar, bodar! Milslånga
sträckor af bodar, tio tusen bodar för att fördela
förnödenheterna åt denna enda stad, som i min dröm försetts
med allt från ett enda centralvarumagasin, till hvilket
order insändes genom ett stort profmagasin i hvarje
stadsdel, där köparen utan tids- och arbetsförlust kunde
göra sitt val bland artiklar från hela världen. Där hade
arbetet med förnödenheternas fördelning varit så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
