Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugoåttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dånet och rasslet af hammare och hjul, som
genljödo rundt omkring, var ej bruset från fredlig
näringsverksamhet, utan svärdsklang från kämpande fiender.
Dessa fabriker och verkstäder voro fästen, hvart under
sin egen flagga, som riktade sina kanoner mot
kringliggande fabriker och verkstäder och sände ut sina sappörer
att lägga minor under dem.
Inom hvart och ett af dessa fästen upprätthölls den
strängaste arbetsordning, de olika arbetargrupperna stodo
under samma öfvermyndighet. Ingen inblandning och
intet onödigt försvårande af arbetet tilläts En hvar
hade sin bestämda uppgift, och ingen var sysslolös.
Genom hvilket språng, hvilken förlorad länk i tankegången,
förklaras då den omständigheten, att man icke inser,
huru nödvändigt det är att tillämpa samma grundsats på
nationalindustrien i dess helhet, att den brist på
sammanslutning, som vore fördärflig för verkstaden, skulle
hafva ännu mycket fördärfligare följder för den
nationella industrien öfver hufvud, då denna är så mycket
omfångsrikare och mera invecklad?
Man skulle ganska snart förlöjliga en här, i hvilken
det funnes hvarken kompanier, bataljoner, regementen,
brigader, divisioner eller armékårer — hvars största
enhet vore plutonen, och hvars högsta befälhafvare vore
korpraler, hvilka alla hade samma rang och myndighet.
Och likväl var det nittonde århundradets industriella
Boston just en sådan här af fyra tusen oberoende
plutoner, anförda af fyra tusen oberoende korpraler, af hvilka
hvar och en följde sin egen fälttågsplan.
Hopar af sysslolösa män syntes här och där. Några
voro sysslolösa, emedan de icke kunde finna arbete till
hvad pris som helst, andra emedan de ej erhöllo, hvad
de ansågo för ett skäligt pris.
Jag samtalade med några af de senare, och de
framställde sina klagomål för mig, men jag hade föga tröst
att gifva dem.
"Jag är bedröfvad för er skull", sade jag. "Ni få
litet nog, det är visserligen sannt, men hvad jag
förundrar mig öfver, är icke att näringar, som skötas på detta
sätt icke betala er höga löner, utan att de förmå betala
er några löner alls."
Jag begaf mig tillbaka till staden på halfön och mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
