Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Du glömmer, vördade frände», svarade Kit, »att
jag inte är uppfödd med björnkött.»
»Och jag kommer att knoga med det då jag blir
sextio.»
»Visa mig då hur jag skall bära mig åt.»
Det gjorde John Bellew. Han var fyrtioåtta år,
men han lutade sig över säcken, tog ett tag på
försök, ett dito för att få jämvikt och reste sig med
en rask rörelse med mjölsäcken på ryggen.
»Handlag, min gosse, handlag — och ryggrad.»
Kit tog aktningsfullt av sig hatten. »Du är ett
underverk, vördade frände, ett lysande underverk.
Tror du att jag kan lära mig handlaget?»
John Bellew ryckte på axlarna. »Du kommer att
vända om innan vi starta.»
»Var inte rädd för det», brummade Kit. »0’Hara,
det rytande lejonet, väntar på mig där nere. Jag
vänder inte om förr än jag måste.»
Kits första försök som bärare var lyckat. Upp
till Finnegan’s Crossing lyckades de få indianer som
buro utrustningen på hundratjugufem skålpund. Men
sedan måste de släppa till sina egna ryggar. De hade
räknat ut att de skulle gå en mil om dagen. Det
föreföll lätt — på papperet. Eftersom John Bellew
skulle hållas vid lägerplatsen och sköta matlagningen,
kunde han inte tjänstgöra som bärare annat än
då <och då, så att det tillkom var och en av de tre
unga männen att bära åtta hundra skålpund en mil
varje dag. Om de togo femtio-skålpunds-bördor, blev
det en dagsmarsch på sexton mil lastade och femton
mil i tömning — »eftersom vi inte gå tillbaka den;
sista gången», förklarade Kit, förtjust över denna
17
Nigger Bellew. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
