Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tycktes aldrig rasta, utan strävade bara vidare med
en uthållighet och säkerhet som var rent av
fruktansvärd.
Han satt där och svor — det hade han inte
andedräkt till då han var i gång — och kämpade med
frestelsen att smyga sig tillbaka till San Francisco.
Innan han expedierat sin milsbörda slutade han
svära och började gråta. Det var tårar a^v trötthet
och självförakt. Om någon var ett vrak, så var det
väl han. på målet kom i sikte, ryckte han upp
sig i förtvivlian, släpade sig fram till lägerplatsen
och föll framstupa med bönorna på ryggen. Det
blev inte hans död, men han; låg där i en kvart
innan han kunde samla tillräcklig styrka att be^
fria sig från remmarna. Sedan blev han dödssjuk,
och så påträffades han av Robbie som hade samma
pers att utstå. Det var Robbies vånda som
stålsatte Kit.
»Vad andra kunna göra, det kan vi också», sade
han till Robbie, men i djupet av sitt hjärta undrade
han om han inte bluffade.
»Jag är ju tjugusju år och en man», påminde hanj
sig själv många gånger i tysthet under de följande
dagarna. Och det behövdes verkligen. Efter en
vecka hade han visserligen lyckats forsla fram sina
åtta hundra skålpund en mil om dagen, men han
h^de förlorat femton skålpund av sin egen’ vikt.
Hans ansikte var magert och gråblekt. Han hade
förlorat all spänstighet både till kropp och själ.
Han gick ej längre, han hasade sig fram. Och på
återvägen, då han gick i tömning, släpade han föt-
21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
