Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tema efter sig nästan lika tungt som då han var
lastad.
Han hade blivit ett arbetsdjur. Han somnade
över sin mat, och hans sömn var tung och djurisk,
men ibland väcktes han, kvidande av plågor, av
kramp i sina ben. Hela hans kropp värkte. Han,
trampade på blåsor under fotterna, men till och
med detta var lättare än de smärtor han fick i
fotterna av Dyea-slättens vattenspolade stenar, över
vilka vägen gick en lång sträcka, minst två mil.
Dessa två mil tycktes honom aldrig ta slut.
Remmarna som skuro in i hans axlar och bröst kommo
honom att tänka, för första gången med förståelse,
på stadsgatornas hästar.
Då de hade transporterat utrustningen över trös-,
keln till dalmynningen, ändrade de sina planer. Det
hade kommit ett rykte över passet att de sista
träd som kunde användas till båtbygge vid
Linder-mansjön höllo på att huggas ned. Med verktyg,
såg, filtar och proviant på ryggen gåvo de båda
kusinerna sig i väg och lämnade kvar Kit och hans
onkel att forsla fram utrustningen. John Bellew
och Kit hjälptes nu åt att laga maten, och bägge,
knogade framåt sida vid sida med packning på
ryggen. Tiden gick, och den första snön föll på
bergstopparna. Om man blev hejdad på orätt sida
om passet, var det liktydigt med nära ett års
för-sinkning. Onkeln lastade hundra skålpund på sin
järnrygg. Kit blev förskräckt, men han bet ihop
tänderna och spände igen sina egna remmar om
hundra skålpund. Det kostade på, men han hade
lärt sig handlaget, och hans kropp började, befriad
22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
