Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
deles rudis till sjöss, och de veta inte stort mera.
Vad kan ni?»
»Det är allt det lilla det», svarade Kit och
flyttade sig längre in under presenningen då snön drevs
upp av en starkare vindstöt. »Jag har inte suttit i
en båt sedan jag var pojke. Men vi kan väl lära
oss.»
Ett hörn av presenningen rycktes lös, och Stabben
fick en hop drivsnö bak på halsen.
»Ja, visst kan vi lära oss», mumlade han förargad,
»naturligtvis kan vi det. Det kan ett barn. Men jag
vågar min sista cent på, att vi inte ens komma
i väg i dag.»
Klockan var åtta, då det ropades på kaffe inifrån
tältet, och den blev nära nio innan de båda herrarna
visade sig.
»Gomår’n», sade Sprague, en rosenkindad,
välfödd ung man på tjugufem. »Det är dags att starta,
Stabb. Ni och —» Han såg frågande på Kit. »Jag
uppfattade inte riktigt ert namn i går kväll.»
»Nigger.»
»Tja, Stabb, då är det bäst att du och mr Nigger
börja lasta båten.»
»Bara Nigger — hoppa över mr», föreslog Kit.
Sprague gick och flanerade i väg in mellan tälten,
åtföljd av doktor Stine, en spenslig och blek ung
man.
Stabben tittade menande på sin kamrat. »Över
halvannan tons bagage, och de röra inte ,ett finger,
skall ni få se.»
»Det är väl för att vi få betalt för att utföra
39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
