Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
arbetet», svarade Kit muntert, »och det är väl bäst
att vi gripa oss an.»
Att på ryggen transportera tre tusen skålpund
hundra meter var ingen lätt uppgift, och ,man blev
alldeles förbi av att göra det i halv storm och
pulsa genom snön i tunga sjöstövlar. Därtill måste
de ta ner tältet och packa lägerattiraljen. Sedan
kom inlastningen. Allt efter som båten fylldes måste
den skjutas längre och längre ut, så ,att det ökade
avståndet de hade att gå. Klockan två var
alltsammans färdigt, och trots sina båda frukostar yar
Kit matt av hunger. Hans knän darrade under
hönom. Stabben var i samma predikament och han
letade bland kastruller och burkar och tog fram en
stor kruka med kalla kokta bönor vari stora
fläskbitar lågo nedbäddade. Det fanns bara en sked, en
långskaftad tingest, och de turade om att dyka ner
med den i krukan. Kit var absolut säkei på att
han aldrig i sitt liv smakat något så härligt.
■»Herre Gud», mumlade han tuggande, »aldrig har
jag vetat vad aptit vill säga förr än jag kom ut
pfå den här långresan.»
Sprague och Stine kommo midt under denna
angenäma sysselsättning.
»Vad är det här för söl?» knotade Sprague. »Ska
vi då aldrig komma i väg?»
Det var Stabbens tur att doppa, och jsedan
lämnade han skeden till Kit. Ingendera sade inågot
förr än krukan var tom och bottenskrapad.
»Vi ha naturligtvis inte gjort någonting alls», sade
Stabben och torkade sig om munnen med flata
handen. »Vi ha inte gjort ett dugg. Och naturligt-
40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
