Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag skulle då inte vilja sälja mina utsikter att
slå mig igenom», svarade Kit.
Det var hans uppriktiga mening, men han sade det
för att sätta mod i den andre. Han vände sig bort
för att gå ner till båten.
»Ämnar ni försöka?» frågade mannen.
Kit nickade.
»Jag önskar att jag också kunde få mod»,
erkände den andre. »Jag har varit här i flera timrriar.
Ju mer jag tittar, desto räddare blir jag. Jag är ingen
sjöman, och jag har bara med mig min brorson,
som är en ung pojke, och min hustru. Om det
lyckas bra för er, vill ni då hjälpa min båt fram?»
Kit såg på Stabben, som dröjde med att svara.
»lian har sin hustru med sig», sade Kit i menande
ton. Och han hade inte misstagit sig på mannen.
»Ja visst», svarade Stabben, »det är just vad jag
står här och tänker på. Jag visste nog att det var
någon anledning varför jag måste tänka på det.»
De vände sig om för att gå, men Sprague och
Stine rörde sig icke ur fläcken.
»Lycka till, Nigger», ropade Sprague till honom.
»Jag skall — hm —» Han tvekade. »Jag stannar
här och ser på.»
»Vi måste vara tre man i båten, två vid årorna
och en vid roret», sade Kit lugnt.
Sprague såg på Stine.
»Å, tusan heller», sade denne. »Om du inte är rädd
för att stå här och se på, så är inte jag det heller.»
»Vem är rädd?» frågade Sprague retligt. Stine
svarade i samma ton, och då deras medhjälpare
gingo ifrån dem, voro de midt i en träta.
47
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
