Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att han såg vatten. Endast han och Kit voro
ar-betsdugliga, och med sina åror bröto de upp isen
och pressade fram båten. Och med uppbjudande
av sina sista krafter övervunno de den snabba
flodens sugning. Med en blick tillbaka sågo de flera
båtar som hade kämpat hela natten och voro
hopplöst infrusna, sedan virvlade de rundt en krök av
floden med ,en fart av sex mil i timmen.
Dag efter dag gledo de utför den raskt
framilande strömmen, och dag efter dag blev
strandisen bredare. Då de slogo läger vid mörkrets
inbrott, höggo de en vak i isen för båten och buro1
lägerattiraljen hundratals fots väg till stranden. På
morgonen höggo de ut båten ur den nya isen och
gåvo sig ut i flodfåran. Stabben ställde upp
plåtkaminen i båten, och över den sutto Stine och
Sprague och kurade under långsamt glidande timmar.
De hade givit tappt, utdelade ej längre några
befallningar, och deras enda längtan var att komma
till Dawson. Pessimistisk, outtröttlig och munter
skränade Stabben då och då de första raderna av
en visa som han hade glömt. Ju kallare det blev,
desto oftare sjöng han:
Som Argo på antikens tid
Vi lägga ut från Greklands kust.
Det Gyllne skinnet gäller nu vår strid.
Om det ska nu vi slåss med liv och lust.»
Då de passerade mynningarna av Hootalinqua och
Stora och Lilla Laxfloderna, funno de att dessa
sände ut issörja i Yukons huvudåder. Den
samlade sig omkring båten och frös fast, och vid mörk-
62
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
