Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rets inbrott sågo de sig nödsakade att hugga sig
ut ur strömmen. Om morgonen höggo de sig
tillbaka ut igen.
Den sista natten i land tillbragte de mellan Vita
flodens och Stewarts mynningar. I daggryningen
funno de att Yukon till en bredd av en halv mil
gick vit av is från strand till strand. Stabben svor
över universum mindre jovialiskt än vanligt och
såg på Kit.
»Vi bli den sista båten som kommer till Dawson
i år», sade Kit.
»Men det finns ju intet vatten, Nigger.»
»Då forcera vi isen. Kom an.»
Fruktlöst protesterande packades Sprague och
Stine ner i båten. I en halvtimme strävade Kit
och Stabben att med sina yxor bana sig väg utför
den snabba men kompakta strömmen. Då de
lyckades klara sig för strandisen, tvingade drivisen fram
båten hundra meter tätt utmed brädden av stranden,
skar bort halva den ena relingen och gjorde båten
halft till vrak. Vid krökens nedre ända sköto de
ut i strömmen som drev dem från land. De
ansträngde sig att komma ut mera midt på. Strömmen
bestod ej längre av issörja, utan av hårda flak.
Endast mellan flaken var det issörja som frös sig
kompakt inför deras ögon. Skjutande på med
årorna mot isflaken och ibland klivande ut på
dem för att tvinga fram båten uppnådde de
efter en timme flodens midt. Fem minuter
därefter var det slut med deras ansträngningar; båten
var infrusen. Hela floden frös till allt under det
den fortfor att rinna. Isflak frös ihop med isflak,
63
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
