Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för kölden och strök eld på en sticka. Det var en
gammal man, utan tvivel död. Vid skenet från
tändstickan sågo de ett ögonblick ett långt grått
skägg, isbetäckt ända upp till näsan, kinder vita av
rimfrost och tillslutna, hopfrusna ögon med vita
hårfransar. Sedan slocknade stickan.
»Låt oss gå vidare», sade Stabben och gned sitt
öra. »Vi kunna inte göra den stackarn någon nytta.
Och jag har bestämt förfrusit mitt öra. Nu kommer
allt skinnet att falla av och jag får dras med värk’
i en vecka.»
Några minuter därefter, då en norrskensglimt spred
ett skälvande ljus över himlen, sågo de två
skepnader på isen en kvarts mil framför dem. Där
bortom fanns inte ett levande väsen på en mils avstånd.
»De där anföra processionen», sade Nigger, då
det blev mörkt igen. »Kom an och låt oss hinna
upp dem.»
Då de efter en halvtimme ännu ej hade hunnit
upp de båda skepnaderna där framme, började
Stabben springa. »Om vi också hinna i fatt dem,
komma vi aldrig förbi dem», flämtade han. »Herre Gud,
så’n fart de ha. Slår vad om att de inte ä’
gröngölingar. Tvärtom, de höra till »surdegs»-släktet,
det kan du slå dig i backen på.»
Nigger gick i spetsen, då de slutligen hunno upp
dem, och han var glad åt att få sakta farten och
följa dem hack i häl. Han fick nästan genast en
känsla av att den närmaste var en kvinna. Hur
han fick det intrycket kunde han inte säga. Den
mörka gestalten var klädd i päls och huva som alla
andra, men det låg något välbekant över det hela.
79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
