Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kläder. Eftermiddagssolen gassade på honom, och
han svängde av sig sina kläder och bredde ut dem
omkring sig. Hans tändsticksask var vattentät, och
han lyckades torka så mycket tobak och rispapper
att han kunde rulla cigarretter.
D.å han två timmar därefter satt naken pä de
båda packningarna och rökte, hörde han en röst
där uppe som han ej kunde undgå att känna igen.
»Nigger! Å, Nigger!»
»God dag, Joy Gastell!» ropade han tillbaka. »Var
kommer ni ifrån?»
»Har ni gjort er illa?»
»Inte så mycket som en skråma.»
»Far håller nu på att föra ner repet. Ser ni
det ?»
»Ja, och jag har tagit fast ändan», svarade han.
»Var nu god och vänta ett par minuter.»
»Hur är det?» kom hennes oroliga fråga efter
några minuter. »Å, jag vet, ni har brutit er...»
»Nej, visst inte. Jag håller på att klä mig.»
»Klä er?»
»Ja. Jag har tagit mig ett bad. Nu! Klart! Hala
på!»
Han skickade först upp de båda packningarna,
fick följaktligen bannor av Joy Gastell, men andra
gången kom han upp själv. —
Joy Gastell såg på honom med strålande ögon,
medan hennes far och Carson kransade upp linan.
|>Hur kunde ni kapa tåget så där beundransvärdt
oegennyttigt?» utbrast hon. »Det var — det var
storartat, minst sagt.»
195
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
