Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kulerade vältaligt med tummen och pekfingret över
hennes ansikte. »Det är vegetariskt, så att ni
behöver inte få kväljningar.»
»Kväljningar 1» upprepade Stabben i föraktfull ton.
»Nej, visst inte, det är ju det allra delikataste
medikament.»
Laura Sibley tvekade. Hon mumlade något om
att hon var rädd.
»Nå?» sade Nigger i befallande ton.
»Jag ... jag ska ta det», kved hon. »Men fort!»
Den kvällen gingo Nigger och Stabben! till kojs
mera utsläpade än efter det tyngsta dagsverke.
»Det här äcklar mig riktigt», tillstod Nigger. »Det
är förfärligt så vi plåga dem. Men motion är det
enda botemedel jag vet, och den får inte bedrivas
för lamt. Jag önskar vi hade en säck rå potatis.»
»Sparkins kan inte fortsätta med att diska», sade
Stabben. »Han får så ondt att han kallsvettas. Jag
måste bära honom till britsen, så hjälplös var han.»
»Om vi bara hade rå potatis», fortfor Nigger.
»Det finns ingen: must, ingenting som ger krafter,
i de här konserverna. Allt det livgivande har
dunstat bort.»
»Och om inte ,unga Jones i Brownlows stuga kolar
av i natt, så ,vill jag vara skapt som en nors.»
»Se då inte allting så mörkt», bannade Nigger.
»Och då ska vi väl begrava honom?» svarade
den andre med djup ovilja. »Den pojken är alldeles
vämjelig, det säger jag...»
»Håll käften I» sade Nigger.
Och efter några ännu mustigare repliker sattes
snarksågen i gång borta i Stabbens brits.
238
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
