Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans affär med Dwight Sanderson. Å andra sidan
nämnde ej heller någon hans ägg. Stabben var
föremål för samma bevakning och samma välvilliga
taktf ullhet.
»Det är alldeles som om jag hade mördat någon
eller hade fått kopporna, så bevaka de mig och
tyckas vara rädda för att tilltala mig», sade Stabben,
då han råkade möta Nigger utanför Elghornet. »Se
på Bill Saltman där tvärsöver gatan — han förgås
av begär att titta, och ändå står han alltjämt med
nedslagna ögon. Han ser ut som om han inte
visste att du och jag funnos till. Men jag slår
vad om en drink, att om du och jag kilade gesvint
om hörnet, som om vi ämnade oss nån’stans, och
sedan vände oss om helt tvärt, skulle vi få se
honom ränna efter oss med en helvetes fart.»
De gjorde försöket, och då de vände om vid
nästa hörn, mötte de Saltman som galopperade efter
dem med sjumilasteg.
»Tjänis, Bill», hälsade Nigger. »Vart skall ni ta
vägen ?»
»Bara ute och flanerar», svarade Saltman, »bara
ute och flanerar. Vackert väder, eller hur?»
»Hm», sade Stabben spefullt, »om ni kallar det
där att flanera, hur bär ni er då åt när ni
storspringer?»
Då Stabben gav hundarna mat den kvällen, hade
han ett klart medvetande av att tio tolv par ögon
genomborrade honom från det omgivande mörkret.
Och då han band hundarna i stället för att låta dem
gå lösa om natten, visste han att han hade givit
Dawson ännu en anledning till nervositet.
293
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
