Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Enligt programmet superade Nigger nere i staden
och gick sedan ut för att roa sig. Var han visade
sig, blev han medelpunkt för intresset, och han
gjorde ronden med flit. Värdshussalarna blevo fulla
då han kom in och tomma då han gick. Om han
köpte en stapel marker vid en rulett, var han inom
fem minuter omringad av ett dussin spelare. Han
utkrävde en liten hämnd på Lucille Arral genom
att stiga upp och lämna operan just som hon gjorde
sin entré för att sjunga sin populäraste aria. Om
tre minuter hade två tredjedelar av hennes publik
försvunnit efter honom.
Klockan ett på natten gick han framåt den
ovanligt folkrika huvudgatan och vek av uppåt vägen som
ledde till hans blockhus. Och då han stannade ,i
backen, hörde han bakom sig gnisslet av mockasiner
i snön.
En timme var det mörkt i huset, sedan tände
han ett ljus, och efter en stund — lagom lång för
att en man skulle hinna kläda sig — öppnade han
och Stabben dörren och började sela på hundarna.
Då ljusskenet från stugan strömmade ut över dem
öch deras sysselsättning, hördes en svag vissling
på ganska kort avstånd. Denna vissling upprepades
nedanför kullen.
»Hör», fnittrade Nigger. »De ha bildat
tiraljör-kedja mot oss och rapportera ner till staden. Jag
slår vad om att fyrtio män just nu kasta filtarna
av sig och kliva i sina byxor.»
»Ä’ inte människorna galna?» fnittrade Stabben
tillbaka. »De tänka inte på annat än att bli rika
utan arbete. Den idiot som ville lägga manken
294
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
