Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Å, älskade, det är inte maten», flämtade hon,
»det är du, det är ditt liv. Den hunden! Det är
dig han äter!»
»Men ändå ska vi leva», tröstade Nigger henne.
»Hädanefter skall han få bära mjölet. Det kan han
inte äta rått, och om han gör det, skall jag sjä*lv
döda honom, ty då äter han ditt liv så väl som
mitt.» Han tryckte henne hårdare intill sig.
»Älskling, att döda tillhör männen. Kvinnor döda icke.»
»Skulle du inte älska mig, om jag dödade den
hunden?» frågade hon förvånad.
»Inte så mycket», sade Nigger undvikande.
Hon suckade undergivet. »Nåja», sade hon, »jag
skall inte döda honom.»––––
De unga männen förföljde dem skoningslöst. Tack
vare en underbar tur och på grund av deras
beräkningar vilken väg rymmarna måste välja, veko de
unga männen in på den av snöstormen halvt utplånade
vägen och följde den sedan hårdnackat. Då det
var snöyra, slogo Nigger och Labiskwee in på de
mest oväntade vägar, veko av österut, då den bästa
vägen gick åt söder eller väster, förkastade en låg
ås för att klättra uppför en högre. Det gjorde
det samma, efter de ändå råkat vilse. Men de kundie
ej bli kvitt de unga männen. Ibland vunno de
flera dagar, men förföljarna döko alltid upp igen.
Efter en storm, då alla spår voro utplånade,
pking-rade de sig som ett hundkoppel, och den som fann
det färskaste spåret tillkallade sina kamrater med
röksignaler.
Nigger tappade bort räkningen på tiden, dagar
och nätter, stormar och raster. Under en vanvettig
361
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
