Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fantasmagori av lidanden och strapatser kämpade
han och Labiskwee sig fram, medan McCan
vacklade sist, jollrande om San Francisco, som han
jallt-jämt drömde om. Höga bergstoppar reste sig över
dem, obevekligt grymma, mot den kalla blå rymden.
De flyktade utför mörka hålvägar med så branta
väggar att nakna klippan tittade bistert fram där,
eller de vandrade tvärsöver isbetäckta dalar, där
frusna sjöar lågo djupt under deras fötter. Och en
natt, mellan två stormar, lyste en avlägsen vulkan
mot himlen. De återsågo den aldrig och undrade
om det varit en dröm.
Skaren var täckt med många meter nyfallen snö,
som åter skarade sig och höljdes i snö på jiytt.
Det fanns ställen i floddalarna eller i breda
klyftor, där de gingo på hundratals fot djup snö, och
de gingo över små glaciärer i dragiga bergsrämnor,
vindsopade och fria från snö. De kröpo som maskar
över sluttande skred eller väcktes ur sin utmattade
sömn av deras dån. De höllo raster utan eld
ovanför trädgränsen, tinade upp sina köttransoner med
sin kroppsvärme innan de kunde äta dem. Och
under allt detta var och förblev Labiskwee den
samma som alltid. Hennes glada lynne lämnade
henne aldrig, utom då hon såg på McCan, och även
under den mest förlamande trötthet och köld var
hennes kärlek till Nigger lika vältalig.
Som en katt iakttog hon fördelningen av de magra
ransonerna, och Nigger såg att hon missunnade
McCan varenda matbit. En gång portionerade hon
ut maten. Genast hörde Nigger en ström av vilda
protester från McCan. Icke allenast honom utan
362
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
