Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tyngd förbi henne och flög ensam vidare, en lång
väg, med fruktansvärd fart som ej saktade av förr
än han kom ut på en jämn skarbelagd platå. Här
hejdade han sig tills Labiskwee hann upp honom,
och de fortsatte, åter sida vid sida, med avtagande
fart som slutligen upphörde. Letargien hade blivit
ännu omotståndligare. De våldsammaste
viljeansträngningar kunde ej driva fram dem fortare än
till en snigels fart. De gingo förbi McCan som åter
satt nedhukad på sina skidor, och Nigger drev i
förbigående upp honom med sin stav.
»Nu måste vi stanna», viskade Labiskwee med
ansträngning, »eller också dö. Vi måste hölja över
oss —- så säga de gamla.»
Hon spillde ej tiden med att lösa upp knutar,
utan började skära av remmarna på packningen.
Nigger skar av sina, och med en sista blick på den
glödande dödsdimman och de gäckande solarna
bredde de över sig sovpälsarna och kröpo tätt
intill varandra. De kände att en kropp snavade över
dem och föll, hörde sedan svag jämmer och
svordomar som kvävdes i ett våldsamt hostanfall. De
visste att det var McCan som kröp intill dem sedan
han svept in sig i sin so vpäls.
Nu började deras egen andnöd, och de plågades
av en krampaktig och obeskrivlig torrhosta. Nigger
kände att hans temperatur steg till feberglöd, och
Labiskwee utstod samma lidande. Timme efter
timme blevo hostanfallen allt tätare och våldsammare,
och inte förr än långt fram på eftermiddagen hade
de nått sin höjd. Sedan kom förbättringen långsamt,
367
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
