Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
snöade det, och så fortgick det i tre dagar och
nätter. Det var omöjligt att fortsätta vandringen
förr än solen bildade skare, de lågo därför i sina
fällar och vilade sig och åto mindre, eftersom de
ej behövde anstränga sig. Ransonen var så liten att
den ej stillade den värsta hungern, som mera
härrörde från hjärnan än från magen. I yrsel, driven
till vanvett genom det lilla hon ätit, kastade Labisk
vvee sig, snyftande och mumlande, över nästa dags
ranson och stoppade den i munnen.
Nu fick Nigger se något egendomligt. Maten
mellan hennes tänder väckte henne till medvetande.
Hon spottade ut den och slog sig med knuten hand
på munnen som försyndat sig.
Nigger fick se många sällsamma saker under de
följande dagarna. Efter det långvariga snöfallet kom
en stark blåst, som drev upp de torra små
iskristallerna som sanden drives upp under en
ökenstorm. Hela natten jagade ismolnet förbi, och
under en klar och blåsig dags starka ljus såg Nigger
med dåsiga ögon och virrig hjärna någonting som
han tog för en drömsyn. Rundt omkring
upptornade sig höga bergstoppar och små enstaka
vaktposter och grupper och rådsförsamlingar av väldiga
titaner. Och från toppen av varje bergsspets,
vajande, böljande, vidt och bredt bolmande ut på den
azurblå himlen, strömmade jättelika snöfanor,
milslånga, mjölkvita och töckniga, kantade med
ljusreflexer och skuggor och blixtrande silverränder
från solen.
»Mina ögon ha sett det sken som bådar Herrens
ankomst», utropade Nigger, i det han betraktade
37 o
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
