Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
efter människorna skattade det så högt, om det
inte dugde att äta?
Han vaknade till en ny dag. Hans hjärna var
underligt klar. Han hade ej längre några
synvillor. Hans lemmar skälvde ej längre. Livssafterna
i hans kropp tycktes sjunga, som om våren trängt
in i honom. Han kände ett härligt välbefinnande.
Han vände sig om för att väcka Labiskwee, men då
såg han . . . och erinrade sig. Han såg efter
matresterna som han kastat ut på snön. De voro
borta. Och han visste att han i sin yrsel och sin
dröm hade trott dem vara Yukonguld. Ur dröm
och yrsel hade han hämtat livskraft från Labiskwees
offer — hon som lagt sitt hjärta i hans hand och
öppnat hans ögon för kvinnans mysterium.
lian blev förvånad över att han rörde sig så lätt,
häpen över att han orkade dra hennes pälsklädda
lik till den solbelysta, upptinade sandbanken, som
lian med yxan grävde ur till en grav åt henne. —
I tre dagar kämpade han sig vidare åt väster,
utan föda. Midt på den tredje dagen dignade han
ner under en ensam gran bredvid en bred flod
som gick öppen och som måste vara Klondyke,
det visste han. Innan mörkret tog makten över
honom, snörde han av sig sin packning, sade
farväl till den härliga världen och svepte in sig i
sina fällar.
Dåsiga kuttrande ljud väckte honom. Den långa
skymningen hade inbrutit. Det satt ripor ovanför
honom i granen. Hungern drev honom att genast
gripa sig an, fastän det gick oändligt långsamt.
377
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
