Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det dröjde fem minuter innan han kunde få upp
bössan till axeln, och ytterligare fem minuter gingo
innan han vågade, där han låg på rygg och siktade
rätt uppåt, trycka av. Det var ett bomskott. Ingen
fågel föll, men ej heller flög någon fågel. De
flyttade sig och purrade upp sig dumt och dåsigt.
Det gjorde ondt i hans axel. Det andra skottet
misslyckades emedan han ryckte till av smärta då
han tryckte av. Han måste ha fallit någonstans
under de sista tre dagarna och gjort sig illa, men
han kunde ej påminna sig hur det hade gått till.
Riporna hade icke flugit. Han vek fällen dubbel
och fyrdubbel och stack in den mellan den högra
armen och sidan. Sedan stödde han bösskolven
mot fällen och sköt, och en fågel föll. Han greip
den ivrigt och fann att han hade skjutit bort nästan
allt köttet. Den stora kulan hade lämnat föga
annat kvar än ett kaos av rufsiga fjädrar. Men ännu
lyfte cj riporna, och han beslöt sig för att sikta på
deras huvud. Han sköt endast på huvudena. Han
laddade om sin bössa upprepade gånger. Han
bommade, han träffade, och de slöa riporna, som ogärna
ville flyga, föllo över honom som ett helt regn
av föda — liv som släcktes för att hans eget skulle
bli bevarat. De hade varit nio, och till sist sköt han
huvudet av den nionde och låg där och ömsom
skrattade och grät, han visste ej varför.
Den första åt han rå. Sedan vilade han sig och
sov, medan hans liv tillägnade sig fågels liv. Han
vaknade i mörkret, hungrig, men med tillräcklig
kraft att göra upp eld. Och ända tills det dagades
stekte han och åt och krossade benen mellan sina
378
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
