Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då blir all fägring uppenbar,
Då synes luften silfverklar;
Det sköna vattnet hvilar still,
Små fåglar spela af och till
Ti liri liri lill,
Så att hvad lif ej har af fagnad lefva vill.
När Carl med mildrikt mod och himmelsljufligt lynn’
Täckligt framträder,
Deråt sig gläder
Hvart Sveriges barn och hvart uppriktigt sinn’.
Hell, säll, du Nordens blida sol!
Hell, säll! utaf din nådestol
En liflig anblick oss tillsänd,
Ett ynstigt hjerta oss tillvänd,
Som så ödmjukelig
Vår trogna tjenst, ja lif och blod uppoffrom dig!
Rättrådighet dig fäster spira, thron och svärd:
Mildhet, dess syster,
Af henne kyster,
Undfås af hvar, som dygden vittnar värd.
Hon ger din thron sin rätta glans,
Ditt hufvud evig ärekrans,
När oförändradt hyllst och tro,
Vexelkärlek, frid och ro
Hvarannan räcka hand;
Är icke det ett vackert hjerteband?
Så skall en grön parnass vid Nordens isar stå;
De höga fjällar
Med deras källor
Sjung’ om ditt namn bland himlens skyar blå.
De låga dalars återskall
Skall höras vidt i verlden all;
Ja, Vesterhaf och Östersjön
Skall helsas åt med saktlig dön:
Hell, säll, du Svea land
Af din kung Carl! Hell, säll, kung Carl af Svea land!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
