Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Si, sådant kan jag ej forandra:
Fast du mig qväl,
Jag är din träl;
Så lös dock denne slafven,
Som älskar dig i grafven.
Jag hoppas dock en gång få njuta
För all min oro sist en hjertans ro,
Som är hos dig, min Elisandra, bo.
Ho vet, du lärer ej förskjuta
Den du med dina ögon fångat har,
Och nu till dig en evig kärlek drar.
Imellertid så skall mitt hjerta
Förnöja sig utaf sin smärta:
Adjö, farväl,
Min ädla själ!
Kom dock ihåg den ena,
Som älskar dig allena.
J höga berg och gröna lunder,
J djupa dalar, djur i skogen all,
J snälle fåglar uti luften kall,
J hafsens böljor och dess grunder,
J Tritons boskap, både stor och små,
Som uti de grundlöse djupen gå,
Ack, kunden J så mycket verka,
Att Elisandra måtte märka
Det hjerteqval,
Jag utan tal
För henne stadigt lider,
Och ödet mitt förbider.
O himmel, du, som allt kan laga,
Hör dock min klagan och min hjertans bön:
Låt ej min död blifva min trohets lön;
Låt Elisandra sig behaga
Den trogna kärlek, jag till henne bär,
Att hon bevekes utaf mitt besvär.
Men om du vill min bön mig neka
Och hennes hjerta ej beveka,
Ack skynda dig
Att döda mig
Och göm mig under jorden,
Så är jag friad vorden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
