Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De, som med gräslig rym sjelf "satan kunna röra
Och solens klara sken i mörkan tjocka föra,
Förbanna dig, o natt, och att ej uti dig
Den ringsta stjernas glans m& nånsin visa sig!
Ack, att du ensam städs må efter ljuset töfva,
Den fägnad blifva dig till evig tid beröfvad,
Att morgonrodnans glans och purpurkinder små,
Att hennes ögonbryn omsider skåda få:
För det du lyckte ej min första lifetids timma,
För du ej släckte ut min första lefnadsstrimma,
För det du ock fördolt för mina ögon har
Olyckan, som mig nu så ifrigt öfverfar.
Hvi har min moder ej mig död till verlden burit?
Hvi blef mig ej mitt lif i födseln straxt afskuret?
Hvi har jag samma dag ej uti mullen gått
Och början och mitt slut på samma dag ernått?
Hvi hafver någon mig uti sitt sköte dragit?
Hvi har mig någon upp till sina spenar tagit P
Så hade jag nu frid, så låge jag i ro,
Så finge jag nu i det mörka stilla bo.
En liten erotisk sång, som i Hansellis samling
något oegentlig£ kallas «Fantasi», kan äfvenledes för sin
naiva täckhet här förtjena en plats.
Fantasi.
I dig, min fröjd,
Jag städs är nöj<};
Jag skiljes från dig sist,
När jag min själ har mist.
Mitt hjerta du så tar,
Att jag det sjelf ej har.
Hos dig beror mitt lif:
Thy mig din trohet gif!
En kärlek ren
Ej lider men;
Ej nöd
Ej död
Tar mig från dig.
En halfpart af min själ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
