Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Qvinnokönets kärleksvälde.
Hvad den hedna verld har drömt
Om sin Astrilds stora välde,
Som dem gjorde hjertat ömt,
Och med kärlekspilar qvälde;
J ungfru folk, det är allt slätt
Skedt till eder oförrätt.
Ingen Astrild något har,
Det han ej af eder länar;
Och om han till läns allt tar,
Hvad är det han sjelf förtjenar?
Eder skönhet, dygd och vett
Bygga hans gudomlighet.
Hvartill edert dyra kram,
Läna till en annans prydnad?
Astrild blifva må till skam,
Och J njuta sjelf Er lydnad:
Lydnan, den Ert köne bör,
Af den lag naturen gör.
När naturen skifta månd’
Bland sin’ foster sina håfvor,
Mannen starkhet och förstånd
Vardt förlänt med flera gåfvor;
Men Ert kön den förmån fick,
Som all annan öfvergick.
En ej nog uträknad kraft
Edra ögon hafva vunnit;
Att den styrkan ingen haft,
Den ej deras strålar bunnit;
Eder åsyn — under nog! —
Segrar öfver hjeltars håg.
Öfver Calistes bild.
Konstöfda hand, jag vill dig ej ditt lof afunna;
Du har det mesta gjort, som konst och färger kunna.
Calistes kinder ha dock än en snö, ett rödt,
För dem din pensel sig förgäfves har bemödt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
