Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
universitet. Kärleken till fäderneslandet förmådde
honom att afsäga sig denna heder för att i hemmet
återtaga sin förra befattning och åtfölja konung Carl XI:s
mångfaldiga landtmäteri-kommissioner till provinserna.
Dermed höll han troget ut intill sin död. Ar 1699 blef
han direktör vid landtmäteriet, 1702 adlad med namnet
Dahlstjerna. Sin lefnad tillbragte han på resor: på Öster-,
sjön, i Lifland, på Rugen, i Pommern, öfver hvilka
landskaper han upprättade kartor, som ännu finnas i
behåll i landtmäteri-kontoret. Han dog år 1709, «vi
hoppas», säger Atterbom, «före slaget vid Pultava, eller
tidningen derom; och således med ofördunklad visshet
att det ändock var en del af Sverge, som han i sina
mångåriga mödor uppmätt».
Dahlstjernas studier voro företrädesvis mathematiska
och hela hans lefnadsrigtning praktisk. Bland annat
hade han i sin ungdom företagit sig att göra resor på
Östersjön för att lära sig navigationen. Men dernäst
eller derjemte var skaldekonsten hans käraste
sysselsättning. Under långa år förvisad från fäderneslandet, gaf
sig hans glödande fosterlandskärlek luft i sånger till det
gamla Sverges ära, hvilka öfverallt förråda huru djupt
skalden var fattad af fäderneslandets storhet, och huru
innerligt han var genomträngd af den öfvertygelsen att
denna storhet skulle blifva varaktig. Han dog i rättan
tid för att ej blifva vittne till dess begynnande återgång.
Dahlstjerna är en skald, som måste läsas med
kärlekens undseende för att icke alldeles misskännas. Ingen
svensk författare af verklig förtjenst har så ofta och på
ett så barnsligt naift sätt blottställt sig för gäckeriet,
som denne skald. Hans poemer skulle hafva varit
riktiga läckerbitar för grinarne af den gustavianska skolan,
hvilka säkert icke skulle hafva underlåtit att sätta
honom på samma linie med Bjugg. Hos honom paras
den högsta sublimitet med den lägsta platthet, den mest
rörande enfald i känslan med den mest bombastiska öf-
*7
Malmström. I. 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
