Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Derefter följa de stycken som Atterbom inryqkt
i sina Siare och Skalder *), skildringen af det jordiska
lifvets vansklighet, och af konungens bostad på
Stockholms slott. Sedan berättar sånggudinnan konungens
afsked från de sina^ hans död, hans apotheos, och
slutligen Sveas sorg. Den sköna teckningen af Svea har
Atterbom äfven upptagit; jag kan derföre förbigå den här.
Under Sveas jemmer infinna sig hos henne för att gifva
henne tröst fyra män, som representera Sveriges fyra stånd:
Den ypperste var han, som Sveas örlog förer
Och för dess välfärds mån framsätter lif och hlod,
Då när utländske män en okysk lusta rörer
Till hennes jungfrudom; han då med hjeltemod
Den otillbörlighet från hennes dörrar körer
Och håller utanför med väpnade förbod;
Thy kom han klädd i stål och guldsmidt elghudsläder
Och hjelm på hufvud sitt, på hjelmen flor och fläder.
Dernäst en vördig man den samma höga trappa
Uppsteg, hvars år ha gett vishet och ära rom,
På begge skuldror drog han en svart fotsid kappa,
På handen bredan hatt helt öfverdragen om.
Han är, som med Guds lag plär uppå hjertat klappa
Och lära Svea rätt den rätta kristendom;
Ur uppsyn, hand och mund hvar man då läsa kunne
Nitälskan, den han drog, ithy hans ögon runne.
Sen kom den tredje fram, som mest i hafvet speglar
Sin handels vida lopp till denna frökens mån,
Ty ej fins någon fl ord, den han ej öfverseglar,
Att henne göra rik af all den myckna lån,
Som vida jorden ger, då han sin kosa reglar
Ock till de silkesland vid varma Zeylon,
Och fast, då han till lands är, bor i fasta städer,
Ar dock hans vap’n ett skepp, som går för fulla väder.
Den siste, fast han nyss framgången var ur skogen
Och klädd i vadmalsrock, med skallot hufvudskål,
Dock med helt ärlig min och hakans prydnad mogen,
Som bor i rolig bygd på sin enstaka gål,
*) II, 213 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
