Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En ljuflig morgonsömn, ett evigt tidsfördrif,
En stege, hvarpå vi till himla oss upphöje,
En ro, en salig frid, en ända på allt kif,
En härlig bröllopsskrud, en skänk af många gåfvor,
Ett ständigt gästabud af Guds hus’ rika håfvor.
Är nu vårt lif ett hvalf, uppfyldt af många dödar,
Vår död en hvila, skild från mödor och besvär,
Vårt lif en oro, som sig fåfängt mest bemödar,
Vår död en vinning, som all fåfänga förtär;
Ho är då, som sin håg vid denna jorden lödar?
Ho är, som längtar ej dit, der hans hemvist är?
Ho är, som ej vår kung högstsalig evigt skattar
Hos Gud, der han nu är, fast ängslan oss utmattar?
Urgamle svenske män ha haft de sköna seder,
Att deras nit sin kung, som nu afliden var,
Till evigt minnesteck’n en jordhög vid uppbreder,
Derpå hvar man stor gråt och klagan gjutit har;
Ty de qvarlefvor af den döde hjeltens leder
Mullhögen midt uti sin mörka gömsla bar.
Se’n sågs om nattetid hos dem, som segrar vunno
Och manligt lefvat ha, hur deras högar brunno.
Bonden gör i sitt tröstetal följande profetia om
konung Carl XILs regering, som tyvärr aldrig slog in:
Kung Carl den Tolfte skall nu, Svea, bli din gamman,
Thy torka trofast af din strida tåreflod,
Bese den myckna nåd, som så på rygg som framman
Hans unga lif kringhvärft, lik den eldljusa stod,
Som värjde Jakobs här. Så ska vi allesamman
Inunder vingen hans nu åter fatta mod,
Ty himlen aldrig än ett botfullt land så risat,
Att han ej efter storm en nådig sol framvisat.
Ty hör, hur mycket godt i honom dig står före,
I hans regering skall den förra gyllne tid
Med blidan vår framgå, det Herren Gud bönhöre!
Och dina ögon skall du efter långan q vid’
Med löje fyllda se. Han är, för den vi böre
På våra bara knän för Herren falla ned,
Ty han skall snart iklädd i sin fars stolta dygder
All verlden skaffa fred och hugna sina bygder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
