Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAHLSTJERNA: KÄMPAVI8A.
Ty Sermethof med sex gånger tnsen till häst,
Som skulle Silla-Mäki försvara,
Han tyckte Svenskas uppsyn va’n värre an en pest;
’ Ty tänkte han: långt frå* har minst’ fara.
Han rider till herr Peder i borgen igen,
Och säjer: »store czar, denna timma
«Är Carl kung i Sverige, med alla’sina man,
«Öfver oss; thy måste jag simma.»
Han gaf sig i strömmen med häst och med karl,
Han ville sig åt hinsidan laga;
Men många, som då törsta, de somna der qvar;
Starkt strömme-rus de kunde ej fördraga.
Herr Peder han ropte med sorgbnnden röst:
«0! Sermethof, du vest väl att lefva,
«Kom tag mej med åt Mnsko i denna här höst;
«De svenske kulor flyga så skefva.
«Men efter jag drar bort, kära Croije! jag er ber,
«Ty svenskt krut J förr kunnat lukta,
«En fältherres namn J tagen uppå er;
«Nu hör jag, de komma der i bukta!»
Och detta var en Tisdag, i vintermånan kall,
Då tjugondagen syntes half mogen,
På samma dag i fjol, som herr Peder uppå pall
Svor vara kung Carl huld och trogen.
Och då drog kung Carl ut sin guldsmidda brann,
Han skiner allt som solen den röda;
«Med Guds hjelp sku* vi i dag ha’ öfverhann
«Och alla Gårdamän ligga döda!»
Dervid sköts svensk lösen med fyra skott i rad,
Att stolts Narvas tillstånd förfara:
Hvem kunde mer än hon bli glättug och glad?
Ty månde hon på ögnablicket svara,
D& hvifta’ kung Carl med Tirfingen röd,
Som aldrig drogs ut utan bane:
Dermed föll ock af himmelen en tökna och en snö,
Den Ryssa kalla blodrödan hane.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
