Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BROMS: SORGEQVÄDEN.
123
En man, som aldrig lät sig nånsin öfverila,
När smekand’ lyckans vind hans segel blåste stinn’;
D& olycksstormen kom, han seglen nackat in;
I stadig jemnvigt han sitt sinne knnnat hvila.
För honom jorden var ett gull, som vigt ej äger,
En purpur, som han mist sin glans och förra far g,
Ett styrka, som ej har sin kraft och färska märg,
En dunkel diamant, som emot intet väger.
Till tidens undran jag sannfärdigt kan berätta
Att i hans gamla ben en nngdoms styrka var,
Som tyngand’ ålder sin med rosenkinder bar,
Liksom en Merops, den sin ålder kan aftvätta.
För gunst ell’ verldens gull i allt ^iivad hafdes före
Han ej förtegat har hvad borde sägas ut;
Hans högsta vinning var få ett rättfärdigt slut,
Och följa uti dom nätt lagens rättesnöre.
För honom främmat var sin nästa att besvika,
Laomedons parole, en Polymnestors tro,
En Briareisk hand, ell’ någon Sphingis klo
Han aldrig brukat har mot fattig eller rika.
In summa: så har han i verlden afdömt andra, *
(Hans namn har ingen fläck, hans hjerta ingen böld,
Hans samvet vittne var, hans samvet var hans sköld;)
Att ingen på hans mull kan dömman eller klandra.
Jag billigt på dess grift det äreminnet skrifver:
Han var förutan jäf en klok och redlig man;
Ej död ell’ dödens vän hans loford gnaga kan:
Hans Hassel evigt nu bland grönskand’ lager blifver.
Broms var Stockholmare och prest; född 1672,
död 1722.
Werving.
Johan Gabriel Werving var en skald af ganska
lof-vande anlag och ej obetydlig produktivitet. Han var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
