Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
son af häfdatecknaren af samma namn, och hade erhållit
en grundlig uppfostran. Han dog helt ung i Paris år
1715. Utan att vara utmärkta för glödande känsla eller
rik fantasi äro hans verser likväl täcka oöh lättflytande,
vittnande om en smak, som, enligt hvad vi sett, på hans
tid var långt ifrån att vara allmän. Ur Carlesons
diktsamling vill jag låna ett par stycken. Följande lilla
Vårsång är diktad i Maj månad 1700.
1700 uti Maj.
Nu lägger jorden af de bleka isgrå kläder,
Och i dess ställe får en grön och brokig drägt;
Se! Flora träder fram: det blida vestanväder
Gör luften angenäm nfed frisk och ljuflig flägt.
Be bäckar, som en tid i kallan gömsla legat,
Nu rinna lik kristall med sakta surrand’ brus,
Be qvicka foglar små, som öfver vintem tegat,
Instämma med sin sång straxt dagen blifver ljus.
Ben trefha åkermän han tar igen till plogen,
En herde med sin hjord begynner gå i vall,
#Och jägarn med sin hund besöker flitigt skogen,
Ätt efter björn och varg anställa jagt i skall.
Nu växer gräs och löf, nu grönskas alla bladen,
Naturen synes sjelf bekommit annat lif;
Fördenskull nymfer all’, som härtills bott i staden,
Be flytta åter ut till förra tidsfördrif.
I följande stycke skämtar den unge skalden öfver
det poetiska yrkets vansklighet. Besynnerligt nog
kallar han det Ode.
Ode.
Parnassen jag nu öfvergifver,
Farväl de nio systrars tropp.
Eho som hågen dertill drifver
I stället mitt må klifva opp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
