- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 1. Grunddragen af svenska vitterhetens historia. Del 1. Stjernhjelm - frihetstiden. Akademiska föreläsningar /
134

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Man m&ste hvad man lärt sig ock till nytta göra;

Vårt hus och husbeställ kan oss vid handen ge,

Vår verldsförfarenhet dervid att låta se.

Men öfver alla säll den detta målet hinner,

Den i en silkessäng en dubbel lycka vinner.

De lärdas hufvudbråk hålls föga skatter värdt:

Hvad nu en bokman får är mäkta snart förtärdt.

Kort, Sjelfva namnet kan vårt äkta stånd förfäkta,

Det blir för alla stånd det ädla och det äkta:

Äldst, heligt, hedersamt, som är och blifva lär,

Så länge dygd och vett af äkta adel är.

(Jag ber om ursäkt för nakenheterna: vore stycket
ej skrifvet af ett fruntimmer skulle jag tveka att här
meddela det)

Ännu ett annat stycke må meddelas, hvari fru
Brenner afhandlar frågan om lämpligheten för
fruntimmer att idka lärda sysselsättningar:

Qvinnokönets läraktighet.

Den tvist lär väl en stund, som jag förmodar, räcka,
Den tvist emellan dem som neka till elT tro,

Som döma vrångt ell’ mildt, som stympa eller sträcka,
Som hålla mot ell’ med, som mena nej ell’ jo,

Hur vida det kan ske att på förståndets vägnar
Man mer ell’ mindre ljus åt qvinnokönet egnar.

Der må de täflas om, jag kopplar aldrig gerna,

Ho vet om icke de, som ta oss i försvar,

En ann’ beskaffenhet befinna hos vår hjerna,

An den som Plato ell* hans lärsven efterfar;

Ty dessa unna oss ett skymt af ljus allena,

En stympad kännedom och infall som gemena.

Låt vara att så är som desse herrar gissa,

Att icke vi som de allt lönligt hitta på;

Att icke vi som de oss högst i luften hissa,

Eli’ längst i djupen sökt, naturen eftergå;

Ändock historien offt’ fruentimber visar,

Dem hon så högt som dem för samma kunskap prisar.
Låt vara att vår kropp är satt, som de berätta,

Med mycken fuktighet, bland svaga krafter mängd:
Hvad går det själen an, hvad passar hon på detta?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:42:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/1/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free