- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 1. Grunddragen af svenska vitterhetens historia. Del 1. Stjernhjelm - frihetstiden. Akademiska föreläsningar /
135

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hon röra dess mera vigt, är nästan mindre stängd;

Hvad styrkan kommer vid, den må vi ej begära,

Det gäller föga på att orka konsten bära.

Hvad men ell’ binder kan oss fuktigheten göra?

Den är ju, som jag hört, ett ämne hvaruti,

Som i ett lim, en slim, ell’ annan seger röra,

De första bilder ell’ idéer börja bli; ,

Skall fuktigheten ljus hos våra ögon vålla,

Men från förståndet sken och klarhet återhålla?

Det må jag aldrig tro. Dock måste ingen dömma,

Som ville jag med flit uppegga allt mitt kön,

Att hoptals fara stad, i stället till att sömma,

Att tvista längs och tvärs om alla sannings rön.

Nej, nej, jag åtrår ej att lemna dem så sluga,

Men blott att låta se, hvartill de kunde duga:

Men skönt dem hvarken lust ell’ redskap kunde fela,

Att hinna just så långt som männen hunnit gå,

Dock är ej allt så lätt, de klintar, som för stela,

Bestigas sällan ell’ bestigas blott af få;

Man tål ej qvinnfolk stort, som efter månen skytta,

Och bland sitt husgeråd tub, glob och måttstaf flytta.

Den tid är längst förbi, då slika qvinnfolk gällde;

Bäst är för oss att gå en mera sedig ban:

För begge könen se vi vissa gränser ställde,

Från urminns tider är man redan dervid van;

Jag gillar vanan och är nöjd med skiljemuren,

Ty begge ha så när en ålder med naturen.

Allt hvad oss illa klär det kunn’ vi snarast mista,

Och unna männen att behålla öfverhand,

I höga skolorna, der må de tas och tvista,

Snart om det tomma, snart om alla solegrand;

Vi nöta tiden bort i tysthet bland de tysta,

Dock icke alltid bäst med spinna eller nysta.

• Fru Brenner var född i Stockholm 1659. Hennes
familjenamn var Weber. I sitt äktenskap med assessorn
i Antiqvitets-collegium, Elias Brenner, hade hon 15 barn,
en lycka, hvaraf hon gör både sig och honom en icke
ringa berömmelse. Fru Brenner måste i Sjelfva verket
hafva varit en utmärkt duglig och kraftfull qvinna, som
från vården af en så talrik familj och ett så stort
hushåll, hvilka hon lärer hafva skött med största samvets-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:42:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/1/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free