Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om ej den skadan vore,
Att den så snart bortfore.
Med hjertans barm jag måste se
Ben stora gunst försvunnen,
Som mig betedde Asterie;
Ack! vore jag ej bunnen!
Ack! vore jag dock qvitt och fri
Ben snara jag är snärd uti,
Ej skuUe jungfrunåde
Mig föra mer .i våde.
Till Selinda.
Jag kan icke mer!
Håll upp då att skänka mig plågorna fler!
Ack, skon’ mig, Selinda, jag är dock för svag
Till att emotfäkta! — mitt hjerta borttag.
Hvad gäller det gullet mot skönaste ler?
Jag kan icke mer!
O, J facklor små!
J strålande ögon, missunnen ej så!
Förvillad jag går i svartaste ök’n,
Jag famlar i tjockaste dimma och töck’n;
Min jemmer du dock, gudinna, anser:
Jag kan icke mer!
Ljufsaliga mund!
Är detta din sköna fömöjelsestund,
Att du kan befalla att bringa mig om?
Till döden du tigande fäller min dom.
Jag suckar, du åt min bedröfvelse ler:
Jag kan icke mer!
Ack! präktig’ gestalt!
Är denna den grymma tyrann ska gewalt?
Du hafver mig bundit i bojor och band,
Dock trycker mig mera din’ omilda hand.
För nåde du grymhet mig arma beter:
Jag kan icke merl
O, mäktiga hjelt’!
Hvad vill du nn mera? Jag ligger här fäldt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
