Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Da &t ju för gudar gudinnornas kroii’,
Så straffa de stolta, mig kraftlösa skon’,
Och bruka ditt välde på gudamanér:
Jag kan icke mer!
Ljufsaliga själ!
Stenhjerta du hafver mot din trogna träl!
Om du ej bevekes af tårarna min’,
Så att du föränd^ftr ditt omilda sinn’,
Ej kan jag uthärda då frestelser fler:
Jag kan icke mer!
* Välan, jag går bort
Att göra min jemmers mångfaldighet kort;
Farväl då Selinda, du dygdädla själ,
Som lönte med döden din pligttrogna träl!
Jag stiger i grafven till rolighet ner:
Jag kan icke mer!
Vi befinna oss här vid ingången till ett nytt
tidehvarf för den svenska vitterheten. I Frese hade den
Stjemhjelmska epokens romantiskt-lyriska, i fru Brenner
dess didaktiska riktning hunnit sin höjd; och Triewald
hade med sina satirer anticiperat den kommande
perioden, liksom en tidsandens pionier, som han sänder
framför sig för att bereda honom väg för nya eröfringar.
Den svenska vitterheten behöfde tillegna sig nya
näringsämnen, för att ej förtvina, och söka nya banor, för
att ej röra sig i en ständig kretsgång af prosaisk
didak-tik eller jollrande känslosamhet. Detta skedde närmast
genom upptagandet af nya smak-mönster, genom hvilkas
efterföljd man till en början hvarken förmådde blifva
qvitt didaktiken eller idyllen, men genom hvilkas
inflytelse man tillegnade språkuttrycket en hittills osedd
korrekthet och elegans och efterhand vande sig att
göra vitterheten i dess väsen och ändamål till ämne för
tankens forskningar. Vitterheten, förut till det mesta
behandlad såsom en lek, ett tidsfördrif på lediga stunder,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
