Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Din lefnad ställa utan vank
Och aldrig dig om andra bry.
Om då din oskuld blandad blir,
Låt ej ditt uppsåt falla;
Ty afund, som blott laster sir, (
Kan dig ej dygdig kalla;
Förakta det, men blif ej rörd,
Och utan högmod trösta dig
Utaf ditt hjertas vittnesbörd,
Som en gång skall förklara sig.
Låt deijför både ondt och godt
Dig till förbättring blifva;
När du om dig har tadel fått,
Så vill dig ödet gifva
Ett nytt tillfälle att i dig
En sann ransakning ställa an;
Betänk hur tiden ändrar sig —
Dig allt till nytta lända kan.
Det vackra stycke, som Atterbom aftryckt i Siare
och Skalder under titel af «Stjernehvalfvet», återfinnes i
Qvinligt Tankespel under titel «Yinterro eller Betraktelse
om Stjemehvalfvet». Äfven de öfriga årstiderna har
författarinnan egnat hvar sin sång. Af dessa vill jag
meddela den till sommaren, hvari skaldinnan mot slutet
vänder sig till sin hädangångna make, som i hennes dikter,
stundom, såsom här, förekommer under det poetiska
namnet Corilas:
Sommar-ro.
Täcka tid, som muntrar allt,
Och i dig allt ljufligt sluter,
Lif i kulna sinnen gjuter,
Du mig roar tusenfallt.
1 min tysta enslighet,
Dit ej storm och oljud hinner,
Jag ett lugn, en stillhet finner,
Som ej mången skatta vet.
Malmström. 1. 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
