Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Är dem snabbom allting gent:
Så får skönhet ock sin ära,
Hur bon nånsin spökas till;
Derför kan ock Iris bära
Hvad slags färg hon nånsin vill.
Öfver ett fruntimmer, som föll af hästen under ridande.
(Impromtu.)
Till häst Clarissa sig förnöjde
Och ville vara kavaljer;
Men hvem hon var hon höfligt röjde;
Ty hon föll af: jag såg ej mer–
Så menar konsten alltid rå:
Naturen vinner väl ändå.
Clarissa, bättre hade varit
För oss och er, det vet jag visst,
Om J till oss i stället farit
I vagn, med det beskydd som sist:
Fast resan ej så snart fått slut,
Hon dock ej gjort så ondt bakut.
Råd till fröken ....
Slå hela verlden fritt ur tankar,
Min fröken, och dess larm förgät:
Så länge smör och böckling vankar,
Så stig ur säng och frukost ät.
Guds lån bör hos de vackra rå’;
Men ett jag ber er öfverväga:
Låt ej er mage sig så pläga,
Att hjertat hunger lida må!
Hvad Dalin i grunden tänkte om hofvet har han
uttalat i följande dikt
Öfver hofvet
Jag ser en skådeplats, som sig hvar stund förbyter;
Hvar öppning nyhet har, hvar nyhet stadga tryter.
I sken af nöjsamhet och stillhets tysta dröm,
Orolighet och qval der brusa som en ström.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
