- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 1. Grunddragen af svenska vitterhetens historia. Del 1. Stjernhjelm - frihetstiden. Akademiska föreläsningar /
294

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

På detta gillerfålt fördolda konster spela,

Och mörka nidingsverk, som lyckans gåfvor dela:

En arghet prunkar der, som under fromhets skygd
Gör väl betänkt allt ondt och ser så ut som dygd.

I detta trolldomsland gör falskhet mästerstycke,

Man firar med förakt, man prisar utan tycke,

Af högfärd kryper man, af svaghet gör man larm,

Man skadar utan hat och tjenar folk i harm.

Man sväljer ormar ned och minsta ord man väger,

Man skänker bort sig sjelf, tills man sin önskan äger.

Att lofva utan tro, en annan locka fram,

Och sjelf sig undandra, det är här ingen skam.

I denna labyrint all villsamhet sig samlar;

Försigtigheten sjelf på slump i mörkret famlar.

Hvad mest mot hedern är till hederstrappan fifr.

Hvad säkrast gör förtjenst, i lyckan hinder gör.

Den skönsta medgångs väg till onåd oftast leder, ’

Man slipper blott förakt med mistning af sin heder,

Man undflyr olycksfall blott för ett annat djup,

Att stupa ned i hat och afunds arga glup.

En verklig ren förtjenst, som tycker sig förmäten,

Om hon sig sjelf ger an, blir derför just förgäten;

Och den sig visa törs, straxt alltför farlig tycks,

Man räds en sådan glans: han vördas och förtrycks.

Man glimmar i en verld, der last af ära skryter,

Der aldrig vänskaps band vår lefnads nöjen knyter,

Der lyckan blott får hat och motgång blott förakt,

Der dygd är snart en skam och svek en väg till makt.

Dalin roade sig stundom med att hopsätta
skämtsamma verser på ett slags tysk-svensk rotvälska, som
tager sig högst befängdt ut. I förbigående må nämnas,
att en del nyare kritiker varit nog omdömeslösa att anse
dessa gyckelrim såsom språkprof, och deraf dragit den
slutsats att Dalin ej kunde tyska. Språkfelen i dessa
rimmerier äro påtagligen afsigtliga, för att så mycket

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:42:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/1/0305.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free