- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 1. Grunddragen af svenska vitterhetens historia. Del 1. Stjernhjelm - frihetstiden. Akademiska föreläsningar /
307

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Aliatäds godt men hemma bäst,

Här går syn för saga;

Hemma fagnar maten mest
Nöjda Tärdens maga:

Hemma vid vår egen disk
Kryddar frihet maten,

Och vår egen stek och fisk
Ler åt oss på faten.

Verldsfåfänglighet.

Hvad är vår verld? Ett fält, der sorgenässlor gro,
Ett välbygdt hospital, der idel sjuke andas, x
Ett Cana, der så vin som vatten sammanblandas,

Ett värdshus, hvilket vi som främlingar bebo.

Hvad är vårt lif? Du må det kalla hvad du vill,

En blomma, som, på det hon vissna må, upprinner,
Ett ljus, som slockna skall, ehuru klart det brinner;
Lifsändan är ju förr än lifvets början till.

Hvad är vårt lif? Jag frågar än en gång:

Det är ju bara glas, som spricker när det prålar,

En morgonrodnad, som sin afton sjelf afm&lar,

Vår första gråt är bror med dödens svanesång.

Hvad är vår ära? Stoft, som hastigt dammas bort,
En stege, der man tidt för högt med Haman hinner,
En skön raket, som när han stiger högt afbrinner;

En amma, hvilkens bröst blir oförmodligt torrt.

Hvad är vår rikedom? De frias fangslehus;

En jägare, hvars skall oss in i nätet lurar,

Ett jordens afiskrap, läst fjordens trånga burar,

En dryck, som ger sin träl vid nykter mage rus.
Hvad är vår vällust? Jo, ett taggigt paradis,

Der mång’t förbudet träd med dödens frukter växer;
Der gamle ormen än ger sina piltar lexor,

Der kransar bindas, som i dödens stund bli ris.

Hvad är då menskan sjelf? En fladdrig tidens dröm,
En skugga utaf mer än allt för korta dagar,

En ifrån rot till topp maskstnngen sorgelager,

Ett vrak, som kastas af och an på ängslans ström.

Om lifvet.

Hvad är vårt lif? Ett stoft, som minsta vind förströr,
En ström, som efter hand sig i sig sjelf förrinner,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:42:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/1/0318.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free