Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En sömn, som oförmärkt ur våra ögon svinner,
Ett gräs, hvars gröda för en nordankyla dör,
En ros, som halsen sin sjelf under lian sträcker,
En tvärhand, som i längd och bredd ej vida räcker,
En dröm, som sinnet ger ur tomma faten spis,
Ett tal, som när det är som täckast blir afbrutet,
En skugga som oss flyr, ett skott som snart är skjutet,
En rök, som i vår syn slår som med bara ris,
En labyrint, som oss i tusen sorger förer,
En glädje, som sin död städs uppå medan körer,
En åker, hvilkens jord blott vilda törnen bär,
En dal, der tårar som i strömmar sammanflyta,
En is, hvarpå man snart kan hals och benen bryta,
Ett träd, hvars röda frukt af aska uppfylld är,
En bok, hvari man mest om nöd och jemmer läser,
En brunn, som utaf synd i stadig fradga gäser.
Förgängligheten.
Förgängligheten är en kärra,
Som uselheten sjelfver kör;
Fri skjuts gifs här för fru och herre
Allt ända fram till grafvens dör;
Der ädel vapnet kastar af,
Och tiggarn lägger ned sin staf.
Här släpper rikdom pungen neder,
Här mister fetma märg och hull,
Här starklek hand och fot utbreder,
Här trycks vältalig mun i mull;
Här tappar jungtyun allt sitt tycke,
Fast vor’ hon skönhets mästerstycke;
Här fäller högmod sina ijädrar,
Här släpper afund tanden sin,
Här lusta fläkta bringan vädrar,
Måst hon dock här i gömslan in;
Förgängligheten vill oss föra
I hvad vi tänka, tala, göra.
Fyra årsens tider.
Det är en lustighet vid gröna sommartiden
Se hur naturens brud i täcka later går,
Och sommarlusten hel i alla Innder står,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
